Gillar egentligen inte denna bild för jag tycker inte jag är fin där! Men det är ju min bröllopsdag! Men när man har några kilon plus och inte trivs så är det då! Men det var en fin dag ändå! Ett par kompisar vigde sig samtidigt. Det var på Rådhuset. Vi bestämde oss efter att våran dotter hade haft två hjärnblödningar! Kände väl att man aldrig vet vad som händer en. Romantiskt? Vad vet jag! Men vi kände så! Tänkte väl på barnen och så. Vi har haft några tuffa år. Men Våran dotter mår bra och har inga men efter blödningarna! Helt otroligt. Jag ryser bara jag tänker på det. Båda gångerna hände det när bara jag var hemma! Eller nä första blödningen var Stefan hemma men han åkte iväg en sväng! Ja inte trodde väl vi det var en hjärnblödning!! Då kom hon ner för trappen och sa, jag har ont i huvudet!! Oj sa vi, gav henne en alvedon. Stefan åkte in till stan. Moa föll ner på knä. Sedan la jag henne i soffan. Där kräktes hon, MYCKET! Jag bar in henne i duschen. Med Stefan i ena luren och rådgivningen i andra! Dom sa åk in!! Vi hamnade i Hudik först, sedan blev det ambulans i 170 i storm en oktoberdag till Akademiska i Uppsala på NIVA. Där var vi en månad! USCH! Fortsättning följer!Men ser du tatueringen Louise förresten??
5 kommentarer:
Vad fruktansvärt... Finns inte ord...
Barnen är ju det viktigaste och inget får hända dem...
Men vilken tur att allt gick bra ändå.
Jag tyckte det var en jättefin bild på dig!
Tack för din rara hälsning!
Må så gott!
Kram Mariette
Nä man tror ju aldrig att något dylikt ska hända! Det var en missbildning, ett kärlnystan som brast! Som hon har haft från födelsen! Ja du tänk man vet ingenting igentligen! Vi ska leva här och nu!! Usch vet inte om jag gör det... Fasiken måste det helt enkelt!!
Sv; Jaa kommer bli toppen, du får följa rapporteringen ;)
Tänker på dig och din familj, din dotter kommer växa upp till en stark och självständig kvinna! En ung kvinna som kommer känna mer empati, mer förståelse, vara självständig och uppskatta livet. De som har det värst från början blir många gånger de som i vuxen ålder är mest framgångsrika. Kram Mary - http://madebymaryblogg.blogg.se
(Det verkar vara ngt konstigt med din kommentarsfunktion, jag kan inte skriva i min webbadress och namn av ngn anledning)
ojojoj! låter som ni haft en hel del... sen spelar det ingen roll om vi tycker ddet är romantiskt eller inte, såklart! ni älskar varandra! det är det som räknas och ni kommer att dela hela livet med varandra. och jag håller med Mary, att hon kommer ta igen allt som hon råkat ut för! karma tror jag på...man kan inte bli mer stolt, än om ens barn blir empatiskt, snällt och säker på sig själv...
Tack för dina ord! Oj vad rörd jag blev! Jodå hon är redan en stark tjej som i år blir 12! PÅ sjukhuset sa dom, det kommer bli något av henne när hon blir stor!! Är så stolt över båda mina barn!!
Skicka en kommentar